Sign. Gymnasiestuderande frågar om social fobi
Hej, jag tror jag lider av social fobi. Min värsta mardröm är att vara ensam med någon och att de inte ska tycka om mig, därför blir det ofta också stelt. Är alltid nervös då det kommer till sociala sammanhang att jag ska göra bort mig. Även då jag är påverkad av alkohol och många kan slappna av gör jag ändå stämningen stel. Så fort det blir tyst får jag stress och försöker desperat komma på något och säga. Dessutom hatar jag då någon ställer mig en fråga, svarar så kortfattat sol möjligt och ställer direkt en motfråga för att rikta bort fokus från mig. Bor i Nyland men vet inte vart jag ska vända mig.
Hej!
Att känna sig obekväm (i olika grad) i sociala situationer är ganska vanligt bland oss finländare. Ofta upplevs det just så här som du beskriver det att man har en rädsla för att göra bort sig, att man inte vet vad man ska säga och det blir tyst och stelt. Vad som ligger bakom en social fobi varierar förstås men ärftliga faktorer spelar en stor roll och ibland har man dåliga erfarenheter som påverkat, t.ex. att man blivit utsatt för mobbning, att man blivit hånad och trakasserad. Social fobi är ett stort problem för många och i värsta fall leder det till att man börjar isolera sig, vilket i längden bara förvärrar problemet.
Några saker som du kan tänka/träna på då du är i en social situation är att, tänk på att vara dig själv, du behöver inte försöka imponera på någon eller inleda en diskussion kring något speciellt ”exotiskt eller vidlyftigt”. I de flesta situationer så räcker det alldeles bra med att man för en vardaglig diskussion. Tänk inte att det finns ett absolut rätt eller fel sätt att vara social på, det finns det inte! Alla funkar olika i olika sociala sammanhang, den som ”rör sig obehindrat” i en situation kan känna sig obekväm i en annan. Visst, det finns de som verkar ”supersociala” som s.a.s. flyter omkring och trivs som fisken i vattnet men, de är sist och slutligen väldigt få.
Även om du har svårt att prata eller hålla igång en längre diskussion, så försök visa att du är ”med” genom att le och ha ögonkontakt med folk. Det ger ett trevligt intryck och signalerar att du är intresserad av andra. Det kan också vara bra att lite lyssna in lite från sidan, att hur gör folk då dom håller igång ett samtal?
För att inleda en diskussion med någon så brukar det alltid funka att ställa en fråga om någonting, om vad som helst! Det kan vara om en yttre omständighet, en sak eller något som rör personen i fråga. De allra flesta tycker nämligen ganska bra om att prata om sig själva. Det brukar också funka att ge en komplimang t.ex. men vilken snygg tröja du har var har du köpt den eller, du klär jättebra i blått! Tänk på ditt kroppsspråk, försök att sitta/stå rak i ryggen men avslappnat (inga korsade armar över bröstet) och våga ta ögonkontakt! Allt det här med att ha ögonkontakt och våga prata så tänker jag att det är bra att du övar på! Så fort du har tillfälle att prata, så gör det med familj och vänner! Be dem också att ställa frågor till dig och öva dig på att lite mera våga prata om dig själv, det är trevligt och inbjudande att också dela med sig av sig själv. Om du alltid svarar superkortfattat så kan mottagaren känna sig avvisad, vilket troligen inte är din mening.
Jag tror det skulle vara bra för dig att ta kontakt med en professionell och få lite mera stöd med detta. Jag tänker i första hand att du kan vända dig till skolans kurator eller psykolog eller till t.ex. Helsinki Missio , som ger gratis och kortvarigt samtalsstöd till ungdomar.
Mvh, Camilla
Lägg till ny kommentar