Sign. Ha en bra dag skriver om svår ångest
Går det att leva ett bra liv med generaliserat ångest syndrom mitt svar är enkelt: nej! Har haft det här lite mer än tio år och det kan delas in i lite olika grader: lätt, medel, svår. Lätt och medel går det att leva ett ganska så bra liv med vad jag har förstått. Vid svår som jag har står läkarna och kliar sig i huvudet och vet inte vad dom skall göra.
I början kände jag mig glad och lycklig men efter flera års behandling med ångestdämpande så är lyckan som borta. Är en bieffekt av medicinen.
Läkarnas svar på det är att dom flesta väljer slätstrukenheten framför att må så dåligt. Men jag menar å andra sidan att jag hade hellre valt och varit lycklig och glad och må avsevärt bättre om det hade funnits och välja på men det verkar det tydligen inte finnas. Jag äter Lyrica 150 mg 1 tablett morgon och kväll sen så äter jag Mirtazapin 30 mg 1 tablett för att kunna sova bra på natten. Men nackdelen med den är bara att jag har fått ett sådant sötsug. Vid ångest så ska det tydligen hjälpa med motion i olika grader för en del så räcker det tydligen med ett lättare promenad medans andra behöver ett mer fysiskt krävande pass. Jag går ut och går så ofta jag kan dock inga fysisk krävande promenader cirka en halv till 45 minuter. Har inte testat på kbt ännu Inte heller psykodynamisk terapi kan det vara vägen ut ur mörkret kanske har man underliggande saker man behöver ta i tu med eller ej. Det stora problemet är som det är nu tycker jag är att jag har inget liv som det är nu. Ingen ork och lust till det som är lite jobbigare som att städa m.m. Utan lusten finns bara till det som är roligast för stunden man är inte glad utan ganska så likgiltig utav dom här medicinerna man äter skall det behöva vara så här! Lyrica är inte heller förstahands valet när det gäller att bota ångest då dom är relativt dyra men kan fås när man testat allt annat utan tillfredsställande effekt. Och skulle jag vilja säga är den stora boven i dramat med sin likgiltighet som bieffekt ty allt handlar bara inte om att hålla ångestnivåerna nere utan faktiskt vad personen får för liv också! Tack och hej leverpastej.
Hej!
Tack för din ärliga beskrivning av hur det kan vara att leva under många år med svår ångest och vilken effekt som mediciner kan ha! Medicinerna har både för och nackdelar för dig, något som är fallet för många förstås, men det är klart att det blir jobbigt i längden med den här slätstrukenheten som du beskriver, något jag tolkar som att du kanske inte upplever så mycket känslor alls! Så jag blir att fundera på ifall du har försökt prova någon annan ångestdämpande medicin? Du skriver inte om du alls gått i någon form av terapi eller samtalsstöd och jag tycker absolut att det kunde vara värt att undersöka möjligheten att få rehabiliterande psykoterapi med stöd från FPA! Kognitiv beteendeterapi är den terapiform som har hjälpt många med ångestproblematik. För att kunna ansöka om stöd för terapi från FPA så behöver man först ha fått lämplig behandling under 3 månader och du behöver också ett B-intyg från en psykiater som intygar ditt behov av terapi. Här mera info: https://www.kela.fi/web/sv/rehabiliterande-psykoterapi Det stämmer att många upplever att regelbunden motion hjälper för att minska på ångest, men många blir också hjälpta av olika former av avslappningsövningar, yoga och mindfulness. De allra flesta testar sig fram genom en mängd olika metoder, knep och övningar innan man förhoppningsvis hittar något som funkar. Trixet är många gånger att det gäller att hålla ut och öva, öva och för att få resultat i slutändan. Ett tips är också att kontakta t.ex. den psykistriska öppenvården i det välfärdområde du tillhör och höra ifall det finns t.ex. samtalsgrupper för människor som har ångestproblematik? Och har du varit in och bekantat dig med de kurser som Psykosociala förbundet anordnar, kanske skulle någon av dessa intressera dig, då tänker jag främst på det kamratstöd som brukar uppstå på kurserna och som är så viktigt! Sätter till sist med en länk till en blogg av erfarenhetsexperten Pamela Lundberg som levt med en svår ångest och berättar om vad som hjälp henne https://sevendays.vasabladet.fi/bloggar/pamelalundberg/sjalvhjalp-nar-an...
Mvh, Camilla
Lägg till ny kommentar