Sign. Lina - "har ingen att prata med och känner sig olycklig på sin nya hemort"
Hej!
Jag har ingen att prata med. För 2 år sedan flyttade jag till en ny stad, till min nuvarande sambo. Min sambo driver en gård och kan absolut inte flytta.
Min Pappa dog tyvärr hastigt för ett år sedan. Jag är arbetslös och har inga direkta vänner där jag bor nu. Har mått jättedåligt sedan Pappa dog och känner mig isolerad och ensam här. Jag åker ofta hem till min hemstad för att träffa Mamma och syskon. Har länge saknat allt hemma. Samtidigt som jag trivs väldigt bra i min sambos sällskap. Men jag känner att jag offrat så mycket för att vara här med han. För mig är den en stor sorg att inte ha nära till familjen längre. Är så mycket jag saknar som jag inte får här. Inga vänner, ingen kärleksfull familj här. Min sambos föräldrar frågar aldrig hur jag mår. Trots att min Pappa dog.
Älskar min sambo och att vara med han. Men jag känner mig halv. O tanken av att aldrig mer få kunna träffa min familj spontant, gör att jag får panik. Jag sover bättre när jag är hos Mamma och känner mig mer lugn o rofylld. Men jag känner mig inte helt lycklig. Dessa tankar och känslor har funnits till och från, ända sedan jag flyttade. Jag känner ingen ro inombords och vet verkligen inte hur jag vill leva mitt liv. Jag tänker mycket på döden. Att leva mitt liv som jag vill men vet inte hur. Hur ska man tänka? Vad ska jag göra? Hoppas någon kommer skriva till mig. Tack så länge!
Hej!
Tack för din fråga!
Jag tänker att detta som du beskriver hur du saknar din familj, tryggheten du upplever när du är hos mamma, till stor del kan handla om en stark hemlängtan men också om processen mot att bli vuxen och självständig. Hemlängtan är något normalt som många känner efter att ha flyttat hemifrån men som ibland i perioder kan vara mycket påtaglig. Dock brukar denna hemlängtan så småningom avta när man väl rotat sig på den nya hemorten. När vi väl tagit steget och flyttat ut från föräldrahemmet och tagit det viktiga steget mot ett självständigt vuxet liv så behöver vi också så småningom hitta vår trygghet i första hand inom oss själva men också tillsammans med ev. partner eller vänner. Ursprungsfamiljens trygghet och kärlek kommer alltid att finnas där (om man har en bra /nära relation) men relationen brukar ändra något och bli mer ”ömsesidigt vuxen” sedan man flyttat ut. Man kan fortfarande ha en mycket nära relation och tät kontakt men lite mer jämbördig och mognare relation.
Men så fick du plötsligt och olyckligt ett dödsfall i familjen att förhålla dig till och sörja. Sorgen förde förmodligen med sig ännu mer känslor av otrygghet och rotlöshet som ledde till ännu mera hemlängtan! Kombinationen att du inte har någon att prata med (förutom din sambo?), bristen på nära vänner och arbetslöshet (jätteviktig i en självständighetsprocess är att man får ett arbete) är förstås inte optimal på något sätt. Där är redan flera orsaker som, också enskilt, kan ligga till grund för att du mår dåligt.
Att dina svärföräldrar inte tar upp sorgen efter din pappa med dig kan förstås ha många förklaringar men en ganska vanlig orsak brukar vara att man tänker att man inte vill ”väcka sorgen”?! Det finns många som fortfarande tror att man genom att fråga någon om sorg bara gör dem ledsnare. Då det istället visar på att man bryr sig, eller hur?
Vad du själv kan försöka jobba på då det gäller ditt välbefinnande är hur din vardag ser ut med aktiviteter och sociala kontakter. Försök utöka ditt sociala nätverk så att du träffar fler människor och har fler aktiviteter under en vecka. Anmäl dig till någon kurs, gå med i någon förening, ta ett frivilligt uppdrag (volontär) eller vad som helst som kan intressera och ger möjlighet att träffa andra.
Jag tycker absolut att du ska söka någon professionell att prata med gällande ditt mående, kontakta din lokala HVC och hör dig för om till vem du kan vända dig för att få samtalsstöd eller kontakta en ungdomsmottagning om det finns en sådan. Du behöver absolut få prata och dela med dig alla dina tankar och känslor kring allt som du funderar på. Du skriver också att du tänker mycket på döden och då ska man alltid söka hjälp och stöd hos vården. Ditt mående kan också bottna t.ex. i en depression, så sök hjälp!
Jag tror att då du börjar må bättre så har du också lättare att tackla detta med hemlängtan och kan börja känna dig tryggare i dig själv och mer hel. Oberoende av var du ev. väljer att bo i framtiden så behöver du känna att du kunnat bearbeta sorgen efter din pappa, har en starkare självkänsla och trygghet i dig själv så att du kan gå vidare i livet.
Kramar, Camilla
Lägg till ny kommentar