Sign. Patetisk 20+ undrar; Hur ska jag få någon att förstå mig då jag inte förstår mig själv?
Hej.
Jag känner att jag inte förstår mig själv, vilket är knepigt på flera olika sätt. Jag har mått dåligt i otaliga år. Diagnos på diagnos, men den slutgiltiga frågan är: Hur ska jag få någon att förstå mig då jag inte förstår mig själv? Svårt att beskriva något man inte själv riktigt begriper.
Vården har anpassat sina påståenden från tidigare diagnoser. Mina anhöriga ställer bara krav som jag inte får igenom för att de försöker skapa ett normalt liv till någon som inte fungerar normalt. För mig är det bara ett helvete att behöva tampas med sina egna saker och sedan anpassa sig efter andras viljor och åsikter. Vilket inte är rätt. Hur jag än säger och vrider på eländet är det ingen som ändrar åsikt och vill förstå mig.
Liksom vaaaa??
Hej!
Ja, ingen lätt problematik du tar upp men väldigt angeläget! Att förstå någon annan, handlar ju om att vi försöker sätta oss in i vad en annan person känner och upplever, något som är väldigt centralt i vårt umgänge med andra. Det är också grunden till empati, för om vi inte bryr oss om hur andra tänker och känner så finns ingen empati heller. Förståelse är ingen lätt sak och ibland behöver vi anstränga oss extra mycket för att försöka förstå en annan människa, kanske därför som de flesta av oss umgås med människor som vi har lätt för att förstå? Det kräver genast mera av oss som människor, av tålamod, aktivt lyssnande, tolerans, medkännande för att vi ska kunna förstå någon som t.ex. har helt annorlunda värderingar och åsikter än vi själv har. Förståelse är ju, tänker jag, något som också behöver gå båda vägarna, dvs. jag kan inte enbart förvänta mig förståelse för mig själv utan jag måste också anstränga mig för att visa förståelse tillbaka för dem i min närhet. Att ömsesidigt aktivt och fördomsfritt lyssna på varandra är en förutsättning för förståelse.
Om du med att ”inte förstå sig själv” menar att du har svårt att identifiera dina känslor, att du har svårt med att veta och uttrycka vad du egentligen tycker och tänker så är det klart att det blir svårt för mottagaren att riktigt förstå vad man menar, och man kanske har jättesvårt att försöka förklara hur man känner och vad det är som är problematiskt eller svårt. Att ha just den svårigheten kan delvis vara en del av personligheten men det kan också hänga ihop med olika psykiatriska diagnoser (t.ex. depression, ångest, PTSD, olika personlighetsstörningar men också vid Aspergers syndrom som är en neuropsykiatrisk störning).
Du skriver att dina anhöriga ställer krav som du inte får igenom. Hur skulle du vilja ha det och vad funkar för dig? Du ska ju inte behöva anpassa dig efter andras viljor och åsikter om det är så att det bara försvårar för dig och får dig att må sämre. Men för att komma dit så behöver ni säkert ha en öppen dialog och diskutera kring de här sakerna du och dina anhöriga. Berätta vad som funkar för dig och vad som inte gör det, kräv inte att de ska till fullo förstå dig, ingen kan nog till 100% förstå någon annan, men kanske kan ni hitta ett samförstånd där ni kan samverka och vara överens om att allt inte behöver vara så ”normalt” eller på ett visst sätt, att det kan vara bra ändå.
Mvh, Camilla
Lägg till ny kommentar