Signaturen "Dalia" har en fråga kring problem med humöret

Hej!

Vårt humör är en del av vår personlighet. Somliga av oss är lugna och blir sällan stressade medan andra tänder till snabbt. Ilska är en helt normal känsla och fungerar dels som en drivkraft för att få en förändring till stånd och en skyddsmekanism som försvar mot angrepp. Under vår barndom så lär vi oss att reglera våra känslor (känsloreglering kan man förklara med att vi lär oss att hejda starka känslor) och det sker i samspelet med våra föräldrar.

Hör man till den kategori människor som upplever starka känslor och inte kan hejda sig utan lever ut sin frustration (verbalt/fysiskt) så behöver man öva på att bli bättre på att reglera sitt humör. Man behöver lära sig att hantera sin ilska så att den inte drabbar oskyldiga. Att ha ett häftigt humör och reta upp sig på småsaker så är inte roligt för någon. I en familj så kan beteendet leda till oro och stress för de närmaste eftersom de måste försöka förhålla sig till och anpassa sig efter ditt humör. Beteendet kan väcka känslor av rädsla och leda till att de börjar undvika dig. Det är därför bra att du är medveten om problemen med ditt humör, det betyder att du kan jobba på det för att få en lugnare och stabilare samvaro med din familj. Lär dig känna igen dina varningssignaler så att du märker ett utbrott i tid och kan erkänna att du är arg. Ge dig själv tid. Hitta olika sätt du snabbt kan lugna ner dig själv på (djupandas, gå ifrån, ät något m.m.). Försök minska den allmänna stressnivån i ditt liv.

Du skriver att du är perfektionist och stör dig på minsta lilla. Vad betyder det för dig att saker och ting är perfekt? Om allt omkring dig är perfekt, är allt bra då, mår din familj bra? Du inser säkert att detta är ett krav som finns inuti dig, det är inte ett krav som någon annan ställer. Du ställer höga krav men du får komma ihåg att det är DITT mått på standard och perfektion som förväntas råda. Jag vågar påstå att din familj mår precis lika bra eller t.o.m. är nöjdare/lugnare ifall inte allt behöver vara så perfekt hela tiden. Det finns en gräns för när din ansträngning mot perfektion inte märks för omvärlden utan det slösar istället bort din tid. Tid som du kunde sätta på återhämtning och samvaro och ge din familj en mamma/partner som är mindre stressad och mer närvarande i deras vardag.

Hur ser dina krav på dig själv ser ut. Hur såg din barndom ut? Har du bara fått uppmärksamhet och beröm genom att åstadkomma något? Har endast ”det bästa” varit tillräckligt bra? Det gäller för dig att försöka hitta en gräns för ”tillräckligt bra” som du kan leva med. Ett exempel är att du lagar mat (säg tacos) till de större pojkarna – de kommer aldrig uppskatta (ens märka) att du skurit tomaterna på ett särskilt sätt eller att salladen är närproducerad. De slukar sin mat och frågar om det finns mer. De vill bli mätta, det är allt. Problemet för perfektionisten är just orealistiska förväntningar och mål. Men förändringen måste komma från dig. Du kan inte förvänta dig att familjen skall anpassa sig efter dina krav på perfektion.

Gällande känslighet så kan vi konstatera att vi alla är olika känsliga, det är ett karaktärsdrag. Vi reagerar olika starkt på intryck från vår omgivning. Vår grad av känslighet behöver vi acceptera och så gott det går lära oss leva med eftersom det inte går att lära sig bli mindre känslig. Vi är som mest känsliga i tonåren men grunddragen hos oss är ganska beständigt. Tänk på att du får in tillräckligt med vila och återhämtning i din vardag, sök t.ex. kraft och stillhet i naturen, försök hitta ”luckor” då du får vara ensam.

Här följer några tips, som jag föreslår att du diskuterar kring tillsammans med maken, som kanske kan det hjälpa er att mildra konsekvenserna och dom sårade känslorna när ni hamnar i bråk.

Lås er inte kring vem som ska vinna eller vem som har ”rätt”. Bli inte personliga utan håll er till vad ni grälade om.

Lär er kompromissa. Om ni båda kompromissar så visar ni varandra att ni är beredda att offra något för husfridens skull.

Undvik fult språk, hårda ord och drama - Inte konstruktivt på något sätt.

Lyssna på den andra!

Försök förklara din känslighet och vilka saker som du tar illa vid dig av (då ni bråkar) för din man så kanske ni kan undvika de hårdaste stötarna. Träna dig på att hitta utlopp för din irritation och ilska på andra sätt än genom att rikta den mot familjen. Du kan hitta många bra övningar och tips på nätet tex: Psykporten (om känsloreglering): https://www.mielenterveystalo.fi/sv/aikuiset/itsehoito-ja-oppaat/itsehoito/epavakaa_persoonallisuushairio/Pages/osio3.aspx

Decibel om Mindfulness: https://www.decibel.fi/information/sjal/mindfulness

Förutom att du jobbar med din impulskontroll så rekommenderar jag också att du pratar med någon utomstående och får professionell hjälp, känslor och beteende är så djupt rotade i oss så ofta är det nödvändigt för att komma till rätta med problemet. Kognitiv beteendeterapi brukar vara till hjälp vid denna typ av problematik. Du kan vända dig till din arbetshälsovård/HVC på din ort (där det brukar finnas psykologer). Kognitiv terapi kan du söka om via Fpa (läs mer här:https://www.kela.fi/web/sv/rehabiliterande-psykoterapi) eller gå privat. Kommunens familjerådgivning tar också emot enskilda och par som behöver få hjälp med sitt parförhållande.

Mvh, Camilla